Aktuellt/deb. och Vänerinformation.


 

        

 

 

http://hedmark.miljostatus.no/msf_themepage.aspx?m=4582

 

http://www.ostlendingen.no/nyheter/trysil-engerdal/na-kommer-laksen-til-trysil-1.6780723

Försök med utsättning av

ettårig smolt 2003 - 2005

Elforsk rapport 11:21

Lars Hedman mars 2011

Försök med utsättningar av

ettårig smolt 2003 - 2005

Elforsk rapport 11:21

Lars Hedman mars 2011

ELFORSK

Förord

Bakgrunden till projektet ”Ettårig smolt 2003-2005” var att den expanderande

matfiskodlingen medfört en utveckling av fiskfodret med bl.a. ökat

energiinnehåll som följd. För kompensationsodlingen av laxfisk, som är

beroende av samma foder, innebär detta att individtillväxten ökat på senare

år. Även den tekniska utvecklingen med datorstyrda utfodringssystem och

tråg med större volym har bidragit till den ökade tillväxten. Detta leder till att

en andel av de laxungar som föds upp i vissa kompensationsodlingar blir

utvandringsfärdiga (smoltifierar) redan som ettåriga. Syftet med projektet

”Ettårig smolt 2003-2005” var att belysa de för- respektive nackdelar en

övergång till utsättning av ettårig smolt skulle medföra.

Lars Hedman vid Bergeforsens laxodling, Vattenfall Service Nord AB var

projektledare. Projektet finansierades av vattenkraftföretagen.

Ett stort tack till Richard Holmgren, Vattenfall, Johan Tielman, E.ON, Sigvard

Uppman, Fortum, Kenneth Karlsson, Statkraft, Göran Nennefors,

Vattenregleringsföretagen och Gun Åhrling-Rundström, Svensk Energi för

värdefulla synpunkter på rapporten.

Sedan 2009 pågår ett annat forskningsprojekt: ”Funktionella metoder för

odling av fysiologiskt naturanpassad laxsmolt”. Det övergripande målet med

det forskningsprojektet är att undersöka möjligheterna att producera laxsmolt

i kompensationsodling med högre kvalitet och ökad överlevnad i havet. Det

genomförs i samverkan mellan vattenkraftproducenter, Fiskeriverket,

Sveriges Lantbruksuniversitet och Uppsala universitet.

Sara Sandberg

Programområde Vattenkraft

ELFORSK

Sammanfattning

Det sätt som används idag att utvärdera försöksutsättningar och även hela

kompensationsutsättningen, är Carlinmärkning. Visst finns det ett intresse att

fortsätta med en metod som man startade med på 50-talet. En lång serie av

märkningar är naturligtvis oerhört värdefull. Men Carlinmärkning är absolut

en orättvis metod då man vill titta på hur ettårig smolt fungerar.

Hur som helst visar de märkningar som vi gjorde under försöksåren 2003 –

2005, att ettårig smolt inte är något sämre än tvåårig smolt. Återfångsterna

visar i stället att båda skulle vara lika dåliga. Resultaten av märkningarna ger

intrycket att ingen av utsättningarna fungerar. Det finns däremot andra

tecken som visar att utsättningarna går mycket bra och är minst lika bra som

för de traditionella tvååriga utsättningarna.

Utsättningar av ettårig smolt startade i Indalsälven 2003 och har sedan

fortsatt. Andelen ettåringar har bara ökat och om det inte fungerat skulle det

garanterat ha visat sig på återvandringen till älven. Idag visar istället

avelsfisket det motsatta.

Ettårig smolt ses idag av många som något negativt och manipulerande, men

det borde istället ses som ett tecken på att vi gör ett bra arbete och att vi har

lyckats.

ELFORSK

Summary

We use Carlin-tags today to see if fish survive after releasing them from our

fish farms. The method started in the 50´s. It is of great importance to have

long series of data, but carlintagging is an unfair method if you want to

monitor one year old smolt.

However, the tagging we did 2003 – 2005 shows that one year old smolt is

not worse than a two year old smolt. The result from the tagging gives the

impression that none of the fish stocking works. However, there are other

indicators showing that the fish stocking with one year old smolt is at least

equally good as stocking two year old smolts.

The release of one year old smolt started in the river Indalsälven 2003 and we

still do it. The proportion of one year old grows and if it had not worked, that

would have been discovered in the river. Today we can see the opposite.

Using one year old smolt in fish stocking is today among many people seen as

something negative and manipulating. We should instead see it as an

indicator for a good job and success in the fish hatcheries.

ELFORSK

Innehåll

1 Historik 1

2 Förnyelse 2

3 Ettårig smolt 3

4 Projekt 5

5 Resultat 7

6 Andra bevis 9

7 Smoltkontroll 10

8 Carlinmärkning 12

9 Kritik 14

10 Ekonomi 15

11 Kvalité 16

12 Framtid 17

ELFORSK

1

1 Historik

När kompensationsodlingen startade på allvar i Sverige i början på 50-talet valde

man, eller ansåg man, att all fisk skulle sättas ut som tvåårig. Kanske mycket för

att de efter två års uppfödning nått den vikt som en naturlig smolt hade i älven.

Det foder som användes på den tiden tillverkades ofta på odlingen och var

kanske inte helt anpassat för fiskuppfödning. Erfarenheter och utveckling gjorde

att fodret förbättrades in på 60-talet. Det var trots allt problematiskt att hela

tiden tillverka fodret och därför började torrfoder införas på 70-talet.

Vid starten var medelvikterna på ensomrig lax, dvs. efter en sommar i odling,

bara drygt ett gram och sedan steg de långsamt under 60-, 70-, 80- och 90-

talet. Så sent som 2000 låg medelvikten på ensomrig lax vid Bergeforsens

Laxodling på ca 5 gram. In på 2000-talet skedde sedan en stor förändring på

tillväxten och medelvikterna ökade kraftigt. Hösten 2009 var medelvikten på den

ensomriga laxen 22 gram.

Tabell 1 Medelvikt på ettårig lax vid Bergeforsens Laxodling 1990 - 2009

0

5

10

15

20

25

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

gram

ELFORSK

2

2 Förnyelse

Eftersom den stora utbyggnaden av kompensationsodlingarna i Sverige skedde

på 50-talet stod också många av anläggningarna inför en förnyelse i slutet på

1990-talet. Efter 50 års odlande hade inte så stora förändringar skett mer än på

fodret. Uppfödningen gjordes på samma sätt och med i stort sätt samma teknik.

När uppfödning av konsumtionsfisk startade på allvar tog utvecklingen fart på

allvar. Nya idéer och ny teknik togs fram som sedan även kunde utnyttjas av oss.

I Bergeforsen byggdes en ny smolthall år 2000. En del av den nya tekniken

kunde användas där.

Eftersom all odling nu kunde göras inomhus behövde inte fisken flyttas ut på

våren och tas in på hösten, alltså mindre hantering. När fisken hanterades

gjordes det med fiskpumpar istället för att de tidigare håvats. Inomhusmiljön var

också lugnare för fisken, inga predatorer och starkt solljus. Foderrobotar som

kunde styra utfodringen på ett helt annat sätt och som tog hänsyn till

vattentemperatur, syrgashalt, medelvikt osv. En ny typ av tråg, djupa tråg, där

fisken kunde tillgodogöra sig fodret bättre. De djupa trågen gjorde också att

fisken kunde ”gömma sig” på ett helt annat sätt och de kände sig lugnare.

Då fisken utsattes för mindre stress fick den också färre sjukdomar och därför

behövde färre behandlingar göras.

Mindre foderspill och färre behandlingar gav också en bättre yttre miljö med

mindre utsläpp av näringssalter och kemikalier.

Odlingsvolymerna blev avsevärt mycket större vilket gjorde att också

besättningstätheterna kunde hållas nere.

Kraven från konsumtionsodlarna på fodertillverkarna ökade också. Man ville ha

ett foder som på kortaste möjliga tid kunde producera en slaktfärdig fisk.

Eftersom vi är små, alltså har förhållandevis låg foderförbrukning, var vi tvungna

att köpa det foder som fanns på marknaden. Näringsinnehåll och kvalité

förbättrades, vilket också kom vår fisk tillgodo.

Om det är klimatförändringar skall var osagt, men vattentemperaturerna är idag

högre speciellt under hösten. Tillsammans med temperaturen och ingen

hantering på hösten har tillväxtperioden förlängts rejält.

Tillsammans ger alla dessa faktorer att fisken trivs mycket bättre, äter bättre och

självfallet växer bättre.

ELFORSK

3

Torneälven

0

20

40

60

80

100

1 2 3 4 5

Ångermanälven

0

20

40

60

80

100

1 2 3 4 5

Dalälven

0

20

40

60

80

100

1 2 3 4 5

Utsatt laxsmolt i Östersjön 2004

Land ettårig tvåårig

Sverige 4,6% 95,4%

Finland 4,7% 95,3%

Lettland 93,5% 6,5%

Polen 73,4% 26,6%

Ryssland 41,2% 58,8%

Estland 70,8% 29,2%

Danmark 100,0% 0,0%

Totalt 27,8% 72,2%

3 Ettårig smolt

En lax föds i sin hemälv och lever i sötvatten ett antal år fram till den nått en viss

ålder/storlek. När vattentemperaturen stiger och ljuset ökar på våren förvandlas

den till en smolt. Man säger att den smoltifierar. Den förvandlas till en silverblank

lax som vill lämna sin älv och vandra ut i havet.

Detta tar lite olika lång tid beroende på i vilken älv den är född. En lax född i vår

sydligaste älv, Mörrumsån, behöver naturligtvis mycket kortare tid på dig att nå

den storleken, än den som är född i Torneälven.

Tabell 2 En jämförelse på åldersfördelning av utvandrande naturlig smolt mellan

tre norrlandsälvar. (Alm, G. 1934. Salmon in the Baltic precincts. Rapp. et Proc.-

Verb. Cons. Perm. Int. pour l'Explor. de la Mer. Vol. XCII: 1-63.)

Man vet att idag vandrar de flesta smolten naturligt ut som ettåriga i Mörrumsån

och man vet också att ettårig smolt vandrar ut naturligt ända upp till Dalälven.

Ettårig smolt är alltså inte något ovanligt i naturen.

Ettårig smolt är heller ingen ny företeelse för kompensationsodlingar. I

Indalsälven startade försök med utsättning av

ettårig smolt redan 1965. Då med avsikt att

försöka förkorta tiden i odling för fisken, man

hade stora problem med sjukdomar. Detta

visade sig vara möjligt, men endast om man

gjorde en del av uppfödningen i uppvärmt

vatten. Därför avslutades försöket 1979. I

Dalälven startade utsättningar av ettårig smolt

redan på 90-talet. En sammanställning av alla

Stirr Smolt

ELFORSK

4

utsättningarna av laxsmolt i Östersjön visar att redan 2004 sattes nästan 30 %

av all fisk ut som ettåringar och andelen torde inte vara mindre idag.

ELFORSK

5

0

5

10

15

20

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002

Tabell 3 Viktökning från ensomrig till

tvåsomrig 1990 – 2002.

4 Projekt

Normalt ökar laxen sin vikt 10X, från ensomrig till tvåsomrig i odlingen. Efter

förnyelsen ökade de nu istället sin vikt med 20X. De ökade vikterna på ensomrig

tillsammans med en ytterligare viktökning på 20 X gjorde att den tvååriga

smolten började bli mycket stor. Vi

noterade också i början på 2000-talet att

den ettåriga laxen smoltifierade i

bassängerna under sin andra sommar,

alltså att laxen blev silverblank med

svarta fenor och började vandra

medströms. Vi förvånades över detta då

vi efter tidigare erfarenheter ansett det

omöjlighet på vår breddgrad om vi inte

värmde vattnet eller på något annat sätt

förändrade fiskens förhållande från de

naturliga. Vi började också få problem

med fisk som hoppade över trågkanterna

och hade mer problem med svamp och

parasiter.

Problemet, eller fenomenet, visades för

Fiskeriverket under sommaren 2002 och

gemensamt kunde vi konstatera att laxen

visade alla de tecken som karakteriserar en smolt.

Silverblank

> 13 cm

Svarta fenor

Följer strömmen

Tillsammans med Fiskeriverket utarbetades ett projektförslag som lämnades till

Elforsk våren 2003, vilket resulterade i projekt nr 1600.

ELFORSK

6

224 373

205 652

291 564

128 790

115 363

58 585

0

100 000

200 000

300 000

400 000

2004 2005 2006

1-årig 2-årig

I projektförslaget ingick att under tre år, 2003 – 2005, sätta ut ettårig laxsmolt

och att carlinmärka 2 000 st utöver den ordinarie märkningen som angetts i

vattendomen.

Delrapporter skulle skrivas under projektets gång och slutrapporteras tidigast

2009.

En sortering hade redan gjorts hösten 2002 där

de största fiskarna sorterades ut för utsättning

följande vår. Storleken på vilka som kunde

smoltifiera togs från Dalälven, där erfarenhet

fanns sedan många år.

Under försöksåren var andelen stora1 följande:

2003 – 36 %

2004 – 18 %

2005 – 58 %

Detta blev också den andel ettåriga smolt som sattes ut av hela utsättningen.

Övriga sattes ut som tvååriga smolt. Det verkliga antalet utsatta fiskar var

följande:

2003 – 115 363 st

2004 – 58 585 st

2005 – 224 373 st

Tillsammans blev andelen ettåriga och tvåriga följande under projektåren.

Utsättningsskyldigheten på lax i Indalsälven är 320 000 st utvandringsfärdiga

smolt.

1 Med andelen stora avses de fiskar som hade nått en sådan storlek under första året att

de förväntas bli smolt kommande vår som ettåriga.

ELFORSK

7

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

3,5

4,0

4,5

5,0

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009

%

Luleälven Ume/Vindelälven Ångermanälven Indalsälven Dalälven

1,70%

0,90%

0,50%

3,38%

1,25%

0,45%

0,00%

0,50%

1,00%

1,50%

2,00%

2,50%

3,00%

3,50%

4,00%

2003 2004 2005

1-årig 2-årig

5 Resultat

Idag baseras alla resultat på hur kompensationsodling fungerar på

Carlinmärkesåterfångster, så även i detta projekt. Tyvärr har återfångsterna de

senaste åren sjunkit drastiskt och ligger idag under 1 % på alla norrlandsälvar.

Detta skulle ju naturligtvis vara ett tecken på att utsättningarna går sämre men

vi vet också att felkällorna är många.

Tittar man på resultatet på de tre försöksåren så är det precis då som

återfångsterna minskat kraftigt. Då inte bara för att vi satt ut ettårig smolt i

Indalsälven, utan i alla älvar, som diagrammet ovan visar.

Jämför man utsättningsår på tvåårig och ettårig smolt ger den tvåriga bättre

återfångster de två första åren men det tredje är ettårig bättre.

Återfångster av Carlinmärkt lax 2000 - 2009

ELFORSK

8

1,70%

0,90%

0,50%

1,25%

0,45% 0,55%

0,00%

0,50%

1,00%

1,50%

2,00%

2,50%

3,00%

3,50%

4,00%

2003 2004 2005

1-årig 2-årig

Utättningsåret är givetvis viktigt. Den miljö de möter, som vattentemperatur och

födotillgång i havet, vid utsättningen är säkert det som påverkar den fortsatta

överlevnaden på smolten mest. Nu sätts inte den ettåriga ut samtidigt som den

tvååriga, utan 3-4 veckor senare, så förhållandena är inte exakt lika.

Tittar man istället på årgång, alltså laxar födda samma år men utsatt som etteller

tvåårig ger de ettåriga ett litet bättre resultat även om båda åldrarna har

låga återfångster.

Jämför man resultaten skulle man kunna säga att ettårig smolt inte fungerar

sämre än tvåårig. Men man skulle även kunna säga att ingen av utsättningarna

fungerar med så dåliga återfångster.

ELFORSK

9

6 Andra bevis

Bortser man från märkningsresultaten fick vi senare ett annat tecken på att

utsättningar av ettårig smolt fungerar. All utsättning av fisk i Östersjön skall

fr.o.m. 2004 vara fettfeneklippt. Vi fick dispens i Bergeforsen från utsättning av

tvåårig smolt de året, så endast ettårig smolt var fenklippt vid utsättningarna

2004. Följande år, 2005, var både ett- och tvåårig smolt fenklippta.

Året därpå, 2006, genomfördes en kontroll hur bra fenklippningen var genomförd

bland våra avelsfiskar. Det visade sig att 109 st av 208 st laxar var fenklippta,

dvs. 52,4 %. Av 104 st honor var 15,3 % klippta och av de 104 st hanarna var

hela 86,1 % fenklippta. När sedan medelvikterna var 10,2 kg resp. 5,8 kg, så

måste man anta att laxarna hade varit två år eller mer i havet. Eventuellt kunde

någon mindre hane med bra tillväxt ha kommit tillbaka efter ett år. Av de laxar

som varit ute i havet två år eller mer och var fenklippta fanns bara ettårig smolt,

utsatt 2004. Alltså måste alla fenklippta avelsfiskar vara ettåriga smolt. När vi då

också vet att vi 2004 bara satte ut 36 % av hela utsättningsskyldigheten som

ettåriga. Plus alla tidigare årgångar som var kvar i havet och icke var fenklippta

också kunde finnas med bland dessa avelsfiskar. Är då andelen över 50 % måste

man säga att det är ett förträffligt resultat.

Laxhane och laxhona från aveln 2006. Fenklippta och över 90 cm. Måste vara utsatta som ettårig

smolt 2004.

Detta tyder på att de klarat sig mycket bra och tillväxten måste ha varit mycket

bra.

Sedan 2007 fenklipps inte ettårig lax i Ångermanälven. Återfångsterna av fiskar

med fettfena i avelsfisket ökar hela tiden och 2009 var andelen 33 %. När man

sedan vet att ettårig smolt måste vara ute minst två år i havet innan de vandrar

åter för lek (förutom grilse) och man vet att andelen ettåriga var 30 % 2007

måste man även här säga att den ettåriga hävdar sig väl.

Vi har fortsatt med utsättningar av ettårig smolt i Indalsälven efter projektets

avslut. Andelen utsatta ettåringar har bara ökat och i år 2010 sattes all lax ut

som ettårig smolt. Efter åtta års utsättningar finns det inget som visar att

laxåtervandringen skulle ha minskat i Indalsälven. Utan snarare tvärtom.

Dalälven, som gjort utsättningar under ännu längre tid, där visar det heller inte

på någon nedgång. Visst finns det andra faktorer som påverkar återvandringen,

som minskat fiske, men sätts över 50 % av laxen ut som ettårig smolt och de

inte skulle överleva borde det synas i återvandringen till hemälven.

ELFORSK

10

Vild

Ettårig

Tvåårig

7 Smoltkontroll

Varje år genomför Fiskeriverket en kontroll av de fiskar som skall sättas ut som

smolt kommande vår. Detta sker i samband med carlinmärkningen.

Man använder sig av dessa parametrar:

Längd

Vikt

Konditionsfaktor

Fenskador

Könsmogna

Parametrar Vild 1-årig 2-årig

Längd 120-150 mm 130-200 130-300

Vikt 15-30 g 25-50 g 40-320 g

Konditionsfaktor 0,65 - 0,85 0,75 - 1,05 0,9 - 3,0

Från och med 2010 har man även infört smoltifieringsgrad. Dessa olika

parametrar skall om möjligt vara så lika

en vild smolt som möjligt. Tittar man på

resultaten från dessa kontroller är det

lätt att konstatera att en ettårig smolt

på alla punkter är mer naturlik än en

tvåårig. Där längd, vikt och

konditionsfaktor visserligen är högre för

den ettåriga än för en vild smolt, men är

mycket mer naturlik än en tvåårig.

Även när det gäller fenskador är

resultaten bättre för den ettåriga.

Könsmogna hanar förekommer ibland på

ettåriga men det är

väldigt sällsynt. Andelen könsmogna

hanar bland tvååriga kan vissa år vara över 30 %.

Konditionsfaktorn är också mycket lägre för ettårig än för tvåårig och därför mer

naturlik. Och tittar man slutligen på utseendet är vild och ettårig smolt väldigt

lika medan den tvååriga är både för stor och fet.

Vid smoltkontrollen 2010 var en av de märkta tvååriga fiskarna 355 mm, vägde

535 gram och hade en konditonsfaktor på 3,23.

Alltså så långt från en naturlig smolt man kan komma.

ELFORSK

11

I den nya kontroll som gjordes 2010, smoltifieringsgrad, används följande

kriterier.

S1. Smolt, silvrig, mörk rygg

S2. Smolt med diffusa stirrfläckar

S3. Med tydliga stirrfläckar, mörka fenkanter

(Marcus Bryntesson, Fiskeriverket 2010)

Kontrollen gjordes bara på ettårig smolt. Resultatet visade att det inte är något

problem med ettårig smolt vid en okulär besiktning. Totalt låg 88,9 % i S1 och

9,7 % i S2. Alltså endast 1,4 % kunde klassas som icke smolt. Detta fina resultat

skulle inte fås om man tittade på tvåårig smolt.

ELFORSK

12

8 Carlinmärkning

Carlinmärkning känns idag som en ålderdomlig märkningsmetod och inte alls en

rättvis bedömning för hur hela kompensationen fungerar. Det känns också

orättvis när man skall jämföra ettårig och tvåårig smolt. Det ingrepp som görs

vid märkningen måste absolut vara mer negativt för en liten fisk än för en stor.

Tittar man sedan på de problem vi har noterat vid våra märkningar måste

resultaten definitivt vara till nackdel för ettårig smolt.

Första året gjordes märkningarna så sent som möjligt, i månadsskiftet maj/juni,

mot normalt i mars/april. Detta för att fisken skulle vara så stor som möjligt.

Detta visade sig inte vara så lyckat då de var oerhört känsliga när de bedövades

och ingreppet gav stora skador då de redan hade smoltifierat.

Någon vecka efter märkningen, medan de ännu var kvar i odlingen började en

del att dö. Vi fick en ny typ av skada som vi inte noterat tidigare på tvåårig

smolt.

Märket hade orsakat en urgröpning i kroppen ända mot ryggraden. Vi gjorde

sedan märkningarna tidigare, i mars/april, när den tvååriga normalt märks. Det

gick bättre ur hanteringssynpunkt men den nya typen av skada fortsatte.

ELFORSK

13

Den typen av skada har sedan minskat men istället har en annan typ dykt upp.

Nu skapar märket stora sår vid infästningen och till slut eroderar hela märket

bort. Även den här skadan är unik för ettårig smolt.

Vad som orsakat de olika typerna av skador har vi inte kunnat konstatera men

det har definitivt varit till nackdel för resultaten på utsättningar av ettårig smolt

då det är dessa som har varit mest drabbade.

Det är också tveksamt hur återfångstrapporteringen fungerar. Det kan noteras

att intresset bland sportfiskarna har avtagit och hur det är bland yrkesfiskarna

vet jag inte. Det finns garanterat ett stort mörkertal.

Carlinmärkning är ingen bra metod när man skall utvärdera hur ettårig smolt

fungerar.

På bilden syns en fångad vuxen lax med Carlin-märket kvar, utan några skador.

Foto: Fiskeriförsöksstationen Älvkarleby.

ELFORSK

14

9 Kritik

Kompensationsodlingarna får ofta kritik att vi föder upp en fisk som inte klarar

sig i naturen. Naturligtvis kommer vi aldrig att kunna jämföra en odlad smolt

med en vild, men målsättningen är att komma så nära som möjligt.

Den kritik vi ofta möter är att den är för stor, fet och att den inte kan simma.

Mycket av detta är givetvis helt riktigt. Dagens tvååriga smolt är alldeles för stor

och blir också alldeles för fet.

Man föreslår att vi istället skall använda oss av ett ”sämre” foder. Ett foder som

vi använde oss av innan kvalitén höjdes. Att minska utfodringen är ett annat

förslag. Kritik framförs också mot de djupa trågen och att vi skulle gå tillbaka till

de gamla grunda trågtyperna.

För mig känns det som att inte försöka driva verksamheten framåt. Utan istället

ska vi ständigt försöka förbättra oss tills vi kan ta fram en så bra smolt som

möjligt. Visst kan vi göra något som blir fel, men då ändrar vi oss, men att säga

att allt var bättre tidigare känns ännu mer fel.

Ett annat argument mot utsättningar av ettårig smolt är att det är onaturligt och

att det skulle vara manipulering. Det framstår också som konstigt för mig då vi

vet att det naturligt förekommer. Vi vet ju att fisken strävar efter att hitta den

bästa platsen i älven där den kan hitta så mycket mat som möjligt så att den kan

växa sig stor och vandra ut ur älven. Den väljer inte att stanna kvar i älven bara

för att den inte nått en viss ålder.

Här gäller den enkla formeln:

Bra klimat + God näringstillgång + God uppväxtmiljö = Ettårig smolt

Är det bara tillräckligt varmt i vattnet under tillräckligt lång period och att fisken

har en bra miljö med tillräckligt med mat, så blir den smolt efter ett år. Både i

naturen och i odling. Den första parametern kan vi inte göra så mycket åt men

tydligen börjar vi idag uppfylla de två senare kraven i våra odlingar.

Det är också konstigt att de som kritiserar oss för en för stor smolt också är emot

ettårig smolt.

ELFORSK

15

0

20 000

40 000

60 000

80 000

100 000

1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009

10 Ekonomi

Ekonomin anses av många vara motivet till ettårig smolt. Att vi forcerar fram vår

smolt så att vi skall kunna minska våra kostnader. Att ekonomin skulle gå före

kvalitén på fisken. Givetvis minskar foderkostnaderna en del om man bara

behöver föda upp fisken till 35 gram än att den skall väga över 200 gram. Men

det är trots allt marginellt i den totala kostnaden. Att producera ettårig smolt

medför istället mer arbete, med sorteringar, vilket betyder högre

arbetskostnader.

Den stora vinsten man kan göra är att minska byggnadernas storlek, alltså

minska investeringskostnaderna. En odling med mer en halverad totalproduktion

kräver en till ytan avsevärt mindre anläggning.

Om en helt ny anläggning byggdes idag och en stor andel ettårig smolt skulle

produceras, skulle givetvis investeringskostnaden bli mindre. Men idag har de

flesta odlingarna förnyats och vi har nya anläggningar.

Bergeforsens Laxodling har ett odlingstillstånd på 66 ton. Sedan 1980 har

produktionen som mest varit ca 50 ton (gul linje) och 2009 stannade den på

37 ton. Ettårig smolt har satts sedan 2003 och om inte detta hade gjorts hade

produktionen varit minst 90 ton (röd linje), eftersom fisken idag blir så stor som

tvåårig. Vi hade inte klarat vårt miljötillstånd och kanske tvingats bygga ut eller

så hade vi tvingats ge fisken en betydligt sämre miljö. En halverad

totalproduktion ger nu bara positiva effekter för fisken. Det ger en bättre miljö

med lägre besättningstätheter, då odlingsvolymerna redan finns.

En effektiv odling med rationell hantering, bra teknik, bra miljö etc. ger

naturligtvis ekonomiska vinster men jag kan inte se något negativt i det om

motiven till förnyelserna och förbättringarna är biologiska.

Minskad användning av foder och kemikalier ger också en stor vinst till vår miljö.

En vinst som inte går att mäta i pengar eller syns i våra kostnader, utan en vinst

som Östersjön och vi alla får nytta av.

ELFORSK

16

11 Kvalitet

Sedan vi ”lärt” oss kompensationodla fisk in på 60-talet stod i stort sett

utvecklingen stilla. När sedan konsumtionsodlingen tog fart startade utvecklingen

på nytt. Vi började arbeta på andra sätt och det skedde en teknisk utveckling.

Man kan nämna flera punkter där förändring skett de senaste åren:

Odlingarnas utseende

Teknik

Foder

Miljö

Fiskkvalité

Arbetssätt

Personal

Alla dessa faktorer har gjort att fisken idag mår mycket bättre på våra

anläggningar.

Fiskeriverket har också skärpt sina krav på vår smolt. Man utför årligen

noggranna kontroller på smoltens kvalitet. Fenskador, könsmognad och

smoltifieringsgrad är parametrar som i framtiden kan ge avdrag i

utsättningsantalet om de inte uppfyller kraven. Detta har också gjort att vår

personal har ett helt annat fokus på fiskens kvalitet än tidigare.

Vi har blivit bättre fiskodlare tillsammans med att våra anläggningar har blivit

bättre. Idag arbetar vi med många saker för att få en bättre smolt, bl.a.

Hålla nere storleken

Hålla nere medelvikterna

Hålla nere konditionfaktorn

Naturlikt utseende

Liten andel könsmogna hanar

Lite fenskador

Rätt utsättningtid

Vid första smoltifieringen

Minska odlingspåverkan

Minska besättningstätheten

Alla dessa förbättringar har gjort att vi idag har en mycket bättre kvalitet på vår

smolt, men det har också betytt att de trivs så bra att de blir ettåriga smolt.

ELFORSK

17

12 Framtid

Utsättningar av ettårig smolt har med all säkerhet kommit för att stanna. Det

mesta talar för att det bästa för fisken är att låta den vandra ut när den

smoltifierar första gången och inte tvinga kvar den ytterligare ett år. Att hålla

kvar den och låta den resmoltifiera måste direkt strida mot det naturliga.

Avelsfisket i Indalsälven sker med notdragning (ett slags nätfiske) med start i

slutet på juli. Vi har noterat att allt större fångster sker nu av tvåårig smolt som

stannar kvar i älven och inte vill vandra ut. De har vid fångsten en medelvikt på

500 -600 gram.

Vi har också noterat att de flesta carlinmärkta smolten, som är utsatta som

tvååriga, kommer tillbaka för lek redan efter ett år i havet. Detta gäller även

laxhonorna. Antagligen är de så stora som smolt att de stannar eller kommer

tillbaka tidigare. Den ettåriga smolten stannar istället två eller fler år i havet och

det måste anses mer naturligt.

Godkänns inte ettårig smolt kommer medelvikterna på den tvååriga att bli allt för

stora i framtiden. Detta är för mig en större fara än ettårig smolt.

ELFORSK

18

Vi arbetar med att förbättra Carlinmärkningarna, både märkestillverkare samt

när och hur det ska ske. Men på sikt måste en bättre märkningsmetod tas fram.

En metod som är rättvis oberoende av storleken på fisken. En metod som inte

skadar eller ger en märkt fisk ett stort handikapp.

Allt talar för att ettårig smolt har en högre kvalité och mer naturlik än den

tvååriga. Det är också biologiskt riktigt att låta den vandra ut när den smoltifierar

första gången. Därför borde ettårig smolt vara bättre. Det gäller bara att kunna

bevisa det.

Mv 2-årig lax 1980 - 20XX

0

50

100

150

200

250

1980

1982

1984

1986

1988

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012

2014

ELFORSK

19

 


 

Betr: Vänerfisket lax-öring.          Mellerud 2009 05 12

 

 

Till Fiskeriverket i Göteborg.
att:  Martin Rydgren/Axel Wenblad                                                                        

 

 

 

På grund av den stora tillbakagången i fiskfångster under 2000-talet jämförd med 1990-talet önskar vi en snabbutredning på vad som har gått snett (och med stor dödlighet) i utplanteringen av smolt i Vänern.

Vi som har satsat mycket på vår hobby, trolling, undrar hur länge nedgången skall fortsätta före svaret kommer om vad som har gått snett.

 

Läser man nedan länk

http://www.lansstyrelsen.se/NR/rdonlyres/950B80C8-0F35-415D-BCF1-91C58B3CE629/118739/2008_78.pdf

så är det klart att allt inte är perfekt , eller som förr, under 90-talet, den gång det var ”sällan” man kom iland utan fisk. --- mot nu, när det är ”sällan” man har fisk med sig.

Med tanke på trollingturismen är nedgången alvarlig för alla kommuner runt Vänern, nedgången är mycket stor, runt 60-75 % om jag skall gissa efter mina egna och mina närmaste fiskevänners syn på fisket.
Med min trollingsida:
www.trollingensmecka.se  med mellan 700-1500 besökare per dag, så kan man också av alla rapporter få en viss bedömning av tillbakagången.
Tillbakagången för oss trollare har under 2000-talet delvis kompenserarts med stora dubbla motorer och annan avanserat utrustning för att kunna nå ett 10:o gånger större område än tidigare.

Även yrkesfiskare börjar att bli frustrerade och ifrågasätter mängden fettfenor i sjön.

Jag har skickat 2 missbildade/skadade fiskhuvuden via FV i Örebro till labbet i Stockholm för kontroll. Foto kan beskådas på min sida www.trollingensmecka.se/3heta_pla.htm    (10 april)


Det är i huvudsak 3 frågor som vi önskar svar på:

  1. Har nånting gått snett, och i såfall vad ?
  2. Var kommer alla fettfenefiskar ifrån ?, utsättningar i Gullspångälven ?     
    (snart varannan trollad fisk har fettfena, äkta vara?)
  3. Gjordes där någon extra, eller en förstärkt kontroll vid årets utplantering   (runt 5maj)

 

Med vänlig hälsning och hopp om ett snarligt svar

 

------------------------------------------

Einar Pettersen   070-603 88 06
P v av alla mina läsare och föreningen Silverlaxen

 

 

 

 

 

 

 

------------------------------------

.Svar på mina frågor till fiskeriverket:

 

Hej Einar!

 

Tack för ditt brev! Vi är alltid tacksamma för att få rapporter om problem i fisket som ett komplement till våra egna undersökningar. Jag har nedan försökt att göra en sammanställning av de synpunkter jag fått in från mina kollegor på Sötvattenslaboratoriet. Under de senaste åren har även vi följt rapporterna om försämrade fångster i trollingfisket efter lax i Vänern och vi är också väl medvetna om att det är ett viktigt fiske med stor betydelse för lokala näringar som till exempel gynnas av ökad besöksturism. Vår statistik från den s k Kinnekulleträffen i Hällekis visar på vikande fångster, årets fångst var t ex den sämsta sedan tävlingens begynnelse. Även fångsterna i det yrkesmässiga fisket har minskat under 2000-talet, även om en viss uppgång skedde 2008. Denna uppgång kan dock ha berott på en ökad ansträngning i fisket.

 

Att andelen vild fisk i fångsten är relativt hög visades nyligen i det examensarbete du hänvisar till (Hållén, 2009). I detta arbete uppmättes andelen vild lax till 32 %. Således väsentligt högre andel än vad som kunde förväntas med tanke på att relationen mellan utsatt smolt och beräknad produktion av vild smolt endast är 2,5 %. Att kvoten mellan vild och odlad lax ökar kan dels bero på att fiskevårdsarbetet i Klarälven och Gullspångsälven gynnat den naturliga produktionen av smolt och på att det genomförts en del utsättningar av simfärdiga yngel i den tidigare torrfåran i Gullspångsälven för att där ska kunna etableras ett lekbestånd. Statistik från elfisken och räkning av stigande lekfisk i Klarälven indikerar att Klarälvsbeståndets status stärkts på senare år. Klarälven bedöms vara den viktigaste producenten av natursmolt (ca 10000 smolt per år att jämföra med Gullspångsälvens ca 2000). Även om slarvigt fenklippta laxar kan vara lätta att förväxla med vild fisk ibland är det vår bedömning att ökningen av andelen vild lax inte huvudsakligen beror på slarv vid fettfeneklippningen. Även fettfenor som bara klippts av delvis går oftast bra att skilja från vild fisk pga den ärrbildning som uppstår på fettfenan.

 

Hög dödlighet på odlad laxsmolt bedömer vi vara den främsta förklaringen till försämrade fångster och minskad andel odlad fisk i fångsten. Problem med kvaliteten hos utsatta smolt är inte unikt för Vänern utan det är ett problem som vi har på många andra platser. Den odlade fiskens kvalitet kan vara bristfällig på många sätt, några exempel:

-den odlade fisken är idag mycket fet och storvuxen och telemetristudier har visat att de därför inte är så benägna att vandra ut i öppet vatten. Ett sådant beteende är förödande särskilt i en predatorrik miljö som i Vänern.

-en stor del av den odlade fisken har fenskador, till och med fenröta och andra allvarliga skador och missbildningar, bland annat de käkdeformationer som du beskriver (t ex hade 6 av de 225 fiskar som fångades på Kinnekulleträffen kraftigt deformerad underkäke). Sannolikt är detta en effekt av undermålig hantering i odlingarna eller vid utsättning.

-vid en kontroll av den utsatta laxens kvalitet som gjordes 2008 i Vättern (där man sätter ut 20000 smolt av Gullspångslax årligen) uppmättes hög dödlighet kort efter utsättningen. I de två kassar där en mindre del av laxsmolten sumpades i samband med utsättningen var dödligheten 40 respektive 60 % efter tre veckors vistelse i sjön.

 

Övriga tänkbara orsaker till ökad dödlighet hos odlad lax kan vara en ökad dödlighet i fisket och förändrade naturliga förutsättningar för den utsatta fisken (t ex att födosituationen förändrats). Vår statistik över det yrkesmässiga fisket visar att fångsterna snarare minskat under den senare hälften av 2000-talet. Möjligtvis kan den ökade fångsten av lax under 2008 (en ökning med ca 10 ton) ha påverkat trollingfiskets fångstmöjligheter. Fångsten 2008 är dock fortfarande väsentligt lägre än toppåren på 90-talet och början av 2000-talet. Fritidsfisket med mängdfångande redskap är i huvudsak inriktat på abborre, gös och gädda, fångsten av lax är liten. Fritidsfiskets omfattning är vi idag något osäkra om. Vi arbetar i skrivande stund med en inventering av trollingfisket. De indikationer vi redan har visar att den positiva utveckling som förelegat sedan vår förra inventering i slutet av 1990-talet har bromsats upp och läget just år 2009 föranleder viss oro. Våra årliga undersökningar av laxens bytesfiskar (siklöja, nors och spigg) visar inte på någon allvarlig minskning i bytestillgång, snarare tvärtom. Norsbeståndet är det starkaste sedan våra undersökningar inleddes i början av 90-talet. Siklöjan har förvisso haft ett antal svaga årsklasser under 2000-talet men de senaste två åren tycks trenden ha vänt. Inget tyder således på att det är brist på bytesfiskar för laxen i Vänern. Inte heller vår kontroll av konditionen vid Kinnekulleträffen 2008 visar annat än att den fisk som överlever utsättningen växer bra. Laxarna är numer större vid en given ålder än tidigare, dvs de växer bättre. Samma fenomen syns i Vättern och vi tror att orsaken är att de är större och mer välnärda när de sätts ut än tidigare.

 

I dagsläget pågår i samarbete mellan Sötvattenslaboratoriet, Länsstyrelserna kring Vänern och Karlstad Universitet ett antal studier med syfte att förbättra kunskapsunderlaget när det gäller laxen i Vänern. Pågående arbeten rör bland annat:

 

När det gäller kontrollen av odlingarna så har en sådan skett de senaste två åren. Vår uppfattning är dock att kontrollen av odlingarna och kraven på odlarna bör utökas ytterligare och att odlarna parallellt med att detta sker bör få stöd med att utveckla sin verksamhet (Fortum har t ex startat upp ett projekt för att försöka komma tillrätta med smoltkvaliteten). Vi har därför tagit initiativet till ett möte med odlarna och länsstyrelserna på Fiskeriverkets fältstation i Örebro i slutet av maj. Detta i kombination med ett fortsatt fiskevårdsarbete i älvarna samt utökat arbete för ett bättre kunskapsunderlag till förvaltningen hoppas vi ska bidra till att Vänern även i framtiden kan ha en position som ett laxvatten av världsklass

 

 

Med vänlig hälsning,

 

Alfred Sandström med stöd av kollegorna Erik Degerman, Mikael Johansson och Per Nyberg på Sötvattenslaboratoriet.

------------------------------

?

Det är bara för mig att tacka för svaret. 
Ett långt svar som inte ger annan förklaring än att verket  jobbar med frågan på många olika sett. 
Det verkar för mig som om att de är klar över problemet, men inte hur problemet skall hanteras inom rimlig tid.
Verket har vetat om nedgången i flera år nu, och frågan måste kunna ställas om det är rätt folk som har hand om kontroll, odling, transporter och övrigt kring fisken i Vänern.
Med en generaldirektör i Göteborg, som har ett förflutet i Vänerområdet, borde det väl finnas ett visst intresse för området och dess utveckling och fiske. 
Han kan väl heller inte ha varit utan kännedom den senaste tidens nedgång i Vänerfisket, även om det är hans underhuggare som sköter just Vänern. 
När det gäller utplanteringar för flera miljoner per år går det inte att vänta tills katastrofen är ett faktum. Det blir bokstavligen att "kasta pengarna i sjön". Plus att vi förlorar en stor mängd trollingturister och övriga fiskare som omsätter mycket pengar i området.

Laxfonden, här pratar vi om en satsning med kommunala skattepengar och då kan man väl rimligen ställa lite krav på hur man kontrollerar vad det är man köper: frisk eller inte frisk fisk?

Jag personligen eller av Silverlaxens medel skänker inga pengar till fonden i år, före vi får en garanti för att pengarna används på ett bättre sett för oss trollare.

Hela Vänerlax-projektet var under hela 1990-talet bra "skött", drog mot slutet upp Vänern som världens bästa lax/öringsjö,
--- nu under senaste fem - sex åren på 2000-talet, närmast "misskött", --- sett med oss trollares ögon.

Mvh Einar Pettersen

Mellerud 2009 05 26

 

 

--------------------------------------

Smoltdebatten:
Jag hade inte förr bestämt mig för att inte ta in mera i den urspårade smolt-debatten, så kommer det en lång och saklig historiebeskrivning från Björn Blomqvist, Mycket att lära för nyare trollingfiskare.  Här framgår klart och tydligt vad som har hänt under de sista 27 åren, envar novis på området bör här kunna utläsa var man skall sätta in "medisinen" för att komma till rätta med dagens problem.
Jag har själv varit med lika länge som Björn och sett nedgången som för oss trollare blev märkbar redan 2000-2001. 2004 borde väl alla insatta beställare och myndigheter känna till nedgången och vidta åtgärder eftersom laxen genererar många 10:o-tals miljoner för yrkesfiske och fisketurismen runt om i Vänern/Vättern.

Nu är nya kvastar (de gamla har det förlängst grodd mossa på) igång med ett stort arbete för att bygga upp smolthanteringen/utplanteringen, Micko på Vättern och David på Vänern, duktiga gossar med ett långt förflutet inom odling. Vi hoppas att de får alla befogenheter och medel som skall till för att rädda fisket för framtiden. Alla stödpengar vi får in med Silverlaxen vill gå direkt till dom för att fritt användas där de finner störst behov.

Nedan kommer Björns sakliga info:

Hej Einar!
Känn dig fri om intresse finnes att publicera medskickad text. Saklig info som riktar fokus på det för tillfället prikära laxfiskeläget i Vänern & Vättern och inget annat.  Mvh / Björn Blomqvist

DÄRFÖR FÖRSVINNER LAXEN I VÄNERN OCH VÄTTERN
Laxfisket i Vänern och Vättern är i dagsläget hotat. Minskade utsättningar i kombination med hög dödlighet på utsatt smolt är främsta orsaken. Myndigheterna har uppmärksammat problemet och satt in åtgärder för att komma till rätta med utsättningsfiskens dåliga kvalité. Återstår att se hur långt den åtgärden räcker för det hotade laxfisket.

Det var i slutet av 1980-talet som utsättningarna av smålaxar i V-sjöarna tog fart på allvar, detta samtidigt som det moderna trollingfisket började få krokfäste i Sverige. Trots att båtarna, elektroniken och fiskegrejorna på den tiden inte kan jämföras med dagens finstämda trolling-instrument fångades det granna blankfiskar på löpande band. Vänern stod för mängden och lillasyster Vättern levererade de tyngsta. Exempelvis fångades det i december 1990 utanför Granvik, Vättern en trio blanklaxar med vikter över 17 kilo. En rekordfångst som nu snudd 20 år senare fortfarande står i en klass för sig. Bara någon månad efter att "Rambolaxarna" hade släpats iland i Granvik sa dåvarande statsminister Ingvar Carlsson vid ett tal i Jönköping; "Vinterns storfångster av världsrekordstora Gullspångslaxar i Vättern är ett bevis på framgångsrik miljövård och något för turismen att satsa på". Det fanns fler höjdare som vintern 1990 uppmärksammade det makalösa Vätterfisket. Några av fångstbilderna hade råkat hamna på miljövårdsdepartementets kontor i New York, USA. Och svaret lät inte dröja. – "Det gick en chockvåg genom kontoret när vi fick se bilderna på de stora spöfångade Gullspångslaxarna", skrev Les Wedge, chefsbiolog och områdesutvecklare i staten New York i ett svar till Jan Olsson, redaktör för dåvarande Laxfonds Aktuellt. Mr Wedge avslutade brevet med orden; "Vi applåderar era framgångar". På hemmaarenorna Vänern och Vättern applåderades det under hela 1990-talet och en bit in på 2000-talet med anledning av det fantastiska laxfisket. I tävlingssammanhang stod laxfiskeglädjen som allra högst vid Kinnekulleträffen åren 1998-2000 då det totalt de tre åren vägdes in 2 295 Vänerlaxar med totalvikten 9 239 kilo.

UTSÄTTNINGARNA HALVERADE
Säsong 2004 noterade dock några av de som hade varit med sedan den gamla goda tiden, att det inte längre var samma drag i laxfisket. Detta antogs främst bero på att utsättningarna hade sänkts samt att det fanns fler trollare än förr. Under guldåren på 1990-talet sattes det i genomsnitt ut 298 000 smolt/år i Vänern och 40 000 smolt/år i Vättern. 2009 års utsättningssiffror var däremot cirka 165 000 smolt för Vänern och 20 000 smolt i Vättern, alltså sammantaget nästan halverade. Dessutom har dödlighet på utplanterad smolt ökat drastiskt under senare år, vilket är lika med sämre återfångster. En hypotes till ökad dödlighet är att fodret som de odlade laxungarna numera matas med är speciellt framtaget till matfiskodling och inte till sättfisk. Smolten blir helt enkelt för feta för att kvickt kunna ställa om till födosök i frihet. Det görs nu experiment med olika kvalitet på foder, men några resultat är ännu inte redovisade. Ytterligare faktorer som påverkar är de sanitära förhållandena på odlingarna, hantering och transporter, temperaturskillnader mellan odlingsvatten och sjön där fisken sätts ut, valet av utsättningsplatser samt kvalitén och genetiken på moderfiskarna. Resan från romkorn till godkänd lax på kroken är bevisligen komplicerad.

VÄTTERN I FOKUS
I samband med utsättningarna i Vättern våren 2008-2009 har det gjorts kvalitetskontroller av smolten. Resultaten från dessa är allt annat än muntra. Historiskt sett har dock laxutsättningarna i Vättern varit mycket lyckade. Perioden 1982–2002 där 48 000 märkta laxungar ingick visade på hela 18,4 procent återfångst. (Återfångsterna i Vänern har endast legat på låga 5 procent). Av hänsyn till den hotade rödingen i Vättern sänktes 2001 utsättningarna från tidigare 40 000 smolt/år till 31 000. Denna utsättning gick av olika anledningar till botten så av den blev det nästan inga återfångster alls. Detta blev den markerade starten på den nedåtgående återfångstspiralen. 2002-2003 sattes det årligen ut 30 000 smolt och 2004 sänktes utsättningarna ytterligare, till 20 000 laxungar per år, vilket fortfarande gäller.

BURFISKAR
Provfiskare Micko Bergström har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköping våren 2008 och 2009 gett sig i kast med att kartlägga hälsoläget på Vättersmolten. Utsättningsplatserna är Starbäck och Klangahamn och mängden smolt som satts ut är 10 000 smolt/år på vardera ställe. Vid varje utsättningstillfälle har Micko flyttat över cirka 100 smålaxar till två speciella observationsburar. Totalt har cirka 400 smolt undersökts. Vid 2008 års undersökning konstaterades 46 procents dödlighet, vilket betyder att de verkliga utsättningssiffrorna blev 10 800 smolt och inte de 20 000 friska som hade beställts. Baserat på tidigare års återfångster (18,4%) skulle det ge 1 987 fångstbara laxar tillbaka. Verklighetens fångstsiffror lär dock bli lägre än så då det finns andra faror för smolten. Skarv i ökande antal är en.

50 PROCENT DÖDLIGHET
Inför 2009 års "burfiske" hade Micko förberett sig än noggrannare för att ge extra seriositet åt undersökningen. Efter att "provfiskarna" håvats från fiskbilen sänktes de ned i ett kar med bedövningsmedel. Smålaxarna hanterades varsamt med latexhandskar som hela tiden hölls fuktiga för att inte slita onödigt på fiskens skyddande slemlager. Fiskarna mättes, vägdes, fenorna kollades noggrant och allt antecknades. Många hade tydliga fenskador. När laxungarna kvicknat till så sjösattes de i kassarna och deras tillstånd kollades därefter regelbundet av under ett par veckors tid. I skrivande stund har data från årets undersökning ännu inte sammanställts. Dock är det helt klart att dödligheten bland årets provfiskar visar på dryga 50 procent, ett allt för högt värde för att kunna accepteras. Vätterundersökningarna har alltså två år i rad visat att kvalitén på smolten som sätts ut är minst sagt usel. Inget tyder på att Vänerläget skulle vara bättre då båda sjöarna förses med sättfisk från samma odlingar. Man kan med fog påstå att laxfisket i Vänern och Vättern är hotat. Där är vi nu.
Björn Blomqvist Sportfishing News www.outdoor.se/sportfishnews

 

 

 

--------------------------------------

Kostnaden för en fångad lax?

 

Mer fisk i Vänern (och Vättern)? Under våren har frågan om ökade utsättningar av smolt som den enklaste vägen till bättre fiske diskuterats bland fiskeintresserade. Den mängd smolt som sätts idag är beräknad för att i möjligaste mån motsvara vad de vilda bestånd av lax och öring som en gång fanns i sjöarna producerade. Här kommer ett litet försök att förklara värdet av att kvalitén på den utsatta fisken förbättras.

 

Enbart ökad mängd smolt ger tyvärr marginellt bättre fiske idag, ökad volym innebär större odlingar, mer behandling mot sjukdomar och mer miljöpåverkan i form av olika utsläpp, transporter mm. Kostnaden för detta är något som med all säkerhet måste tas ut i avgifter från de fiskade eftersom nuvarande utsättningsvolym uppfyller dagens krav, dvs de krav på kompensation som krävs av vattenkraftindustrin.

 

Med nuvarande smoltkvalité skattas överlevnaden hos lax och öring upp till fångstbar storlek till ca 3%, kanske t o m något lägre. Av 100 st utsatta fiskar överlever ca 3 st till storleken över 60 cm. Smolten kostar ca 25 kr/st, något som innebär att man för 100 000 kr kan köpa 4000 smolt för utsättning. Av dessa överlever sedan ca 3% vilket motsvarar ca 120 st.  Den faktiska kostnaden för ett smolt som genererar en lax eller öring över minimimåttet i håven blir således 833 kr/st.

 

Skattar vi att snittet av trollingfiskarena fiskar 10 dagar per år i Vänern och fångar enligt beräkningar sett över tid 1,3 fiskar per dag och båt ger 10 dagars fiske 13 fiskar till ett sammantaget värde av 10829 kr! Det krävs idag 433 smolt för att generera denna fångst på 13 fiskar över mått.

 

Kan överlevnaden genom förbättrad odlingskvalité på lax och öring återgå till samma nivå som i slutet av 1980-talet, ca 20 %, innebär det att ca 800 smolt av 4000 smolt överlever upp till fångstbar storlek. Kostnaden för dessa blir då 125 kr per fisk över minimimått. Överlevnaden ökar ca 6.7 ggr och så även chansen att fånga en lax eller öring och det utan att mer fisk har satts ut! Av ovanstående ser vi att för varje procent överlevnaden upp till fångstbar storlek kan förbättras finns det stora vinster att göra för alla intressenter och inte minst för fisken. 
Micke  

 


---------------------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------------------
 

Värmlands Folkblad , en mastig artickel 3,5 sidor.
här nedan urklipp som nog kan skapa lite debatt.
Ett eldorado för trollare
_2BZ7L2


FOTO: HÅKAN STRANDMAN
Einar Pettersen. Storkändis i trollingkretsar, inte minst tack vare sin hemsida, som snart haft en halv miljon besökare. Och själv är han givetvis en inbiten trollare.
  
Du har säkert sett dem, på sjön eller på en trailer efter en bil på landsvägen. Mindre fritidsbåtar med en massa spön eller åtminstone spöhållare stickande ut åt olika håll.
Det är trollingbåtar. De som använder dem kallas trollare och är fritidsfiskare. Att du ser dem på land beror på att de är tvungna att vistas där ibland. Finge de välja vore de nog ute på sjön året runt.
  
  2004-07-24
  Trolling låter väldigt modernt och det är det förstås, men anorna går långt tillbaka i tiden. Ro drag eller uttra kallades det förr ­ när inte utrustningen kostade 100 000 kronor eller mera och när handkraft eller små snurror stod för farthållningen.

  Att vi så ofta ser trollingbåtar i de här trakterna är ingen slump. Vänern är ett eldorado för trollare. Det man kan fundera över är varför inte Vänerns enormt fina fritidsfiskemöjligheter och turistiska möjligheter i övrigt utnyttjas mera.
  Det skulle ju gå att göra så mycket. Fråga exempelvis Einar Pettersen i Sunnanå, Mellerud. Han formligen sprutar ur sig idéer och hans hemsida på nätet måste vara en av de mest besökta privata sidorna. Snart har han haft en halv miljon besök på sidan!
  I dag bjuder vi på Einars egna tips, plus att vi skickar med en guide som visar var man kan lägga i sina båtar runt Vänern.
  För er som ändå inte riktigt fattat vad trolling går ut på så smyger vi med lite fakta om det också.
  
  FAKTA | Trolling
  Trolling är förstås ett svengelskt ord. Trolley betyder dragkärra. Grovt översatt betyder alltså trolling att man släpar på något ­ i det här sammanhanget släpar man fiskedrag efter en motorbåt.
  Draget sitter fast i en lina som sitter fast i en rulle som sitter fast på ett spö som man sätter i en spöhållare på båten. Sedan är det bara att släppa ut drag och lina, sticka ut med båten på sjön och du har blivit trollare.
  Fast den här beskrivningen är något förenklad. Man kan fiska nära ytan och man kan fiska djupt. Vill man djupare ner än 25 meter använder man en djuprigg.
  Man kan använda två spön eller tio spön (max på Vänern). Det beror på hur mycket pengar man har, hur mycket fisk man vill ha och hur snabb man är. Det gäller ju att inte gripas av panik utan veta vad man ska göra om det hugger på fem spön samtidigt.
  Att välja drag är en hel vetenskap. En inbiten trollare har garanterat över 100 drag att välja emellan. Men frågar du 100 trollare får du förmodligen också 100 olika besked om vilka drag som är bäst.
  En mängd andra hjälpmedel finns att tillgå. Vi kan inte gå in på alla här. Utrustningen i en välutrustad trollingbåt kostar uppskattningsvis 100 000 kronor. Om den inte är alltför exklusiv.
  Nämnas måste dock ekolodet, som inte bara är till för att man ska kunna undvika att gå på grund. Med hjälp av ekolodet kan man se var fiskstimmen går och hur bottnarna ser ut så man kan välja de ur fiskesynpunkt bästa platserna.
  När man köpt det man tycker man behöver och lärt sig grunderna är det bara att börja fiska. Trolling är en sport som faktiskt passar de allra flesta. Även handikapporganisationerna har insett att det är något många av deras medlemmar med fördel kan ägna sig åt.
  För att få fisk gäller dock ytterligare några regler.
  Man ska befinna sig på rätt ställe vid rätt årstid och tidpunkt, ha rätt väder, rätt vindar, rätt bete och rätt mycket tålamod.
  
  SUNNANÅ
"Välkomna till Vänern ­ världens bästa laxsjö"
Einar Håk


FOTO: HÅKAN STRANDMAN
Fisk? "Det är klart det finns fisk. Nyss var det en som..." Einar Pettersen kan berätta hur många historier som helst om trollingfångster i vattnen utanför Mellerud. Hans egen välutrustade trollingbåt ligger vanligtvis i Sunnanå hamn.
  
­ Välkomna till världens bästa laxsjö, säger Einar Pettersen och dukar upp rökt lax, hårdbröd och citronmajonäs.
Då ringer mobilen. En kompis på fiskesemester i Nordnorge vill avrapportera.
Några timmar senare ligger redogörelsen ute på Einars hemsida, så besökare nummer 463 222 och följande kan läsa den.
  
  Einar Pettersens hemsida är mycket populär bland fritidsfiskarna. Liksom Mellerud.
  ­ Mellerud är trollingens Mecka, säger Einar.
  Själv kom han dit för 22 år sedan, efter ett antal år till sjöss och 20 år som anställd vid en stor byggfirma i Göteborg.
  ­ Jag har varit med och byggt både ettan och tvåan vid Ringhals kärnkraftverk, berättar han. Och jag har fiskat både i Suezkanalen och Sibirien.
  Efter Göteborgstiden hade han tänkt flytta till trakten av Oslofjorden där han är född och uppväxt med vatten och båtar.
  ­ Sen insåg jag ju att ingen f-n har råd att bo i Norge längre. Då flyttade jag hit och köpte mig en snöskoter. Fast sedan dess blev det väl mest fiske och båtar i alla fall.
  I TROLLINGKRETSAR är Einar Pettersen ett välkänt namn. Men han lever inte bokstavligen av trollingen.
  ­ Jag fiskar mycket. Jag äter massor med fisk och röker fisk själv. Fast jag säljer inte, jag ger bort.
  ­ Och visst kan jag väl ha med mig folk ut på sjön, men jag arbetar inte med fiskecharter.
  Einar håller till i Sunnanå hamn utanför Mellerud, men det är inte han som driver vare sig hamnen eller anläggningarna intill. Melleruds kommun äger området och arrenderar ut det till Melleruds båtklubb.
  Och här finns stora planer. Ett byggföretag ska bygga de 70-talet sjöbodar som byggnadsnämnden ­ där Einar sitter ­ sagt ja till. Men enligt vad han säger kan det bli ännu fler.
  ­ 123 stycken planerar de för, det vet jag. Och de ska stå så de skymmer utsikten ut mot sjön. Det är vansinne. Precis som planerna på att bygga en massa lyxvillor efter stranden. De tror att norska oljemiljonärer ska köpa dem. Jag tror inte ett dugg på det där, deklarerar Einar Pettersen, och hävdar att han har hela pensionärspartiet i Melleruds kommun bakom sig.
  ­ Det är jag som är ordförande, säger han.
  Einar skulle hellre vilja att det satsades på att utveckla trollingen.
  ­ Jag trodde det var så det var tänkt. Därför var jag positiv i början. Men inte nu längre, säger han och skakar på huvudet så det vita håret viftar runt kepskanten.
  EINAR ÄR KRITISK även mot andra makthavare runt Vänern.
  Vänern är som fiskesjö en fantastisk resurs, bättre än de berömda stora sjöarna i USA. Den skulle kunna ge både jobb och inkomster.
  ­ Men det blir ju inget gjort, säger han. Ta det här med Vänerland. Tänk vad mycket bra som skulle ha kunnat komma ut av det. Men det blev ingenting och nu ska det läggas ner. Och Laxfond Vänern. När hörde man talas om den senast?
  ­ De tillsätter fel folk. Kommunchefer och andra av samma sort. Vad kan de om fiske? Sätt till folk som begriper så det kan börja hända något!
  Einar Pettersen vill se rejäla satsningar på fritidsfisket. Några jätteprojekt behöver det inte handla om.
  ­ Det som behövs är en bra ramp och en rejäl parkering.
  ­ Den som svarar för anläggningen kan driva charterverksamhet för sådana som själva inte har båtar och utrustning. Kombinerat med ett bra rökeri ger det en grundinkomst som kan drygas ut med exempelvis en serviceverkstad för båtar och redskap.
  ­ Lite stugor skulle också behövas, men inga lyxkåkar utan bara bra övernattningsställen. De flesta trollarna kommer med båten på trailer och stannar bara några dagar i taget.
  ­ Men pyramider måste byggas nerifrån! Satsa på dem som har kunskap. De finns ju! Det är stor förbannad skam att Vänern är så outnyttjad som den är, ryter Einar Pettersen.
  FÖR RYTER GÖR han då och då. Inte minst på hemsidan, där han häcklat inte minst lokala politikerkolleger.
  Budskapen sprids vida omkring. Vid flera tillfällen har Einar haft över 1000 besök per dygn på sidan som trots att den är humoristisk är väldigt seriös.
  ­ Den ska vara pålitlig. Jag är livrädd för vilseledande rapporter. Då försvinner vitsen med hemsidan, säger han. Därför är det jätteviktigt att de som rapporterar in sina fångster säger sanningen. Tyvärr vet jag att det finns de som ljuger. De vill väl skryta, kan jag tro. Otroligt korkat!
  Säger Einar och tar en sväng runt i hamnen. Bland tyskar, danskar, norrmän och svenskar som insett vilken pärla bland sjöar Vänern är.
  
  FOTNOT: Adressen till hemsidan? www-pp.hogia.net/einar. Eller sök på Trollingens Mecka.
  
 

GUNVOR NYMAN

  
  Fakta om fiske i Sverige
  Drygt tre miljoner svenskar ägnar sig åt fritidsfiske, enligt en enkätundersökning som Fiskeriverket gjort i samarbete med Statistiska centralbyrån. Till fritidsfiske räknas både sportfiske och husbehovsfiske.
  Den totala fångsten via spinnspön, mete och nät uppskattades år 2000 till cirka 60 000 ton. Det kan jämföras med yrkesfisket, som nådde fångster på drygt 300 000 ton.
  Populäraste sportfiskefisken är lax och öring.
  Fritidsfiskarna drar sig inte för att lägga ner pengar på sitt intresse. Drygt tre miljarder spenderades år 2000 på utrustning, resor, båtar och annat som hör fisket till.
  Längs kusterna och i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland får man fiska gratis med handredskap. I andra vatten måste man vanligtvis lösa fiskekort, till varierande kostnad.
  Man ska också vara noga med att kolla var minimigränsen för upptagen fisk går. I Vänern ska lax och öring vara minst 60 centimeter och ha bortklippt fettfena (de andra ska tillbaka i vattnet!).
  Enligt reglerna ska pengarna gå till fiskevårdande åtgärder.
  Som kuriosa kan nämnas att manliga fritidsfiskare oftast fiskar tillsammans med bekanta, kvinnliga fiskar tillsammans med familjemedlemmar.
  
  Källa: Fiskeriverket
  
  Einars fisketips
  • Planera inte för mycket. Om du tänkt dig till ett visst grund men stöter på fisk på vägen dit så stanna där du är! Ta tid på dig och cirkla runt i området. Nappar det ändå inte, ja då fortsätter du mot det planerade målet.
  • Tro inte på dem som säger att man alltid nödvändigtvis måste gå ut klockan fyra på morgonen. Det kan gå lika bra klockan åtta. Huggtiderna varierar.
  • Fick du fisk på kvällen, börja på samma ställe igen nästa morgon.
  • Var inte för färgfixerad när du väljer wobbler. Fisken ser inte skillnad på rött och gult, bara på på ljust och mörkt. Och kommer du djupt ner blir ändå allt bara blått.
  • Rapportera in resultatet, även när du inte får fisk. Det är ju lika viktigt att veta var det just nu inte finns fisk som var fisken finns. Varför lura kompisar att åka i onödan?
  • När du väl fått lax så stick den vid gälarna så blodet rinner av. Sedan fryser du fisken hel, med inälvor och allt. När du ska laga till den tar du upp den och lägger den på diskbänken. När den tinat så den precis går att skära så delar du den rakt av, i bitar. Då är inälvorna fortfarande frusna och lätta att putta ut. Kvar har du fina kotletter med helt bukskinn som håller ihop bitarna när du steker eller röker dem.

--------------------------------------------------------------
  
"Rampguide" till Vänern
Vänern är Sveriges största insjö och enligt Einar Pettersen i Mellerud även världens bästa lax-och öringsjö.
För dem som inte redan känner till området bjuder på vi på en "rampguide", en lista över isättningsplatser för trollingbåtar och andra mindre fritidsbåtar.
Alla har säkert inte kommit med, men här finns i alla fall en hel del att välja på. Lite tips om fiskevatten finns också med.
  
  Vi börjar i Karlstadstrakten, med Mörudden och Lillängshamnen på Hammarö.
  På båda ställena finns det bra ramper. Den yttre rampen i Lillängshamnen kan vara isfri långt in på vintern.
  Utanför Hammarön ligger Storgrund, väster om öns södra udde. Skaggrisens grund, Klacken och Afhildsgrund är andra bekanta platser i trollingkretsar.
  I Vänern utanför Grums finns Bäröskären, Sydpynten och Vårtan.
  Ramper finns i Liljedal och Grums. Laxfisket lär vara bra i området, speciellt under höstarna.
  Vid Ekenäs, längst ute på Värmlandsnäs, finns en asfalterad ramp. Ekenäs och närliggande Eskilsäter har för övrigt blivit ett trivsamt resmål, både för båtturister och fiskare och för dem som kommer med bil.
  Från Ekenäs går turbåtar ut till Lurö skärgård. Den som vill trolla hittar bra vatten vid Måkskär. Det finns också en djupkant som följer Djurös västra sida och går mot Lurö.
  Väster om Värmlandsnäs övergår Värmlandssjön i Dalbosjön, som av många anses vara betydligt bättre för trollingfiske.
  MAN KAN BÖRJA utanför Körtungen och gå söderut mot Pålgrunden eller mot nordväst mot Skarven.
  Fortsätter vi färden runt Vänern kommer vi till Säffle och Duse udde.
  En bit innan du kommer till campingen finns infarten till ramp som ligger vid Byälvens mynning.
  Redan på väg ut ur viken kan man börja fiska, framför allt efter gös.
  Öster om Byviken ligger Stenholmsgrund och Vittenskär. Även andra kända trollingplatser finns i det här området.
  YTTERLIGARE EN bit västerut finns Busegrunden och sedan är vi framme i trakterna av Åmål.
  Vid Örnäs camping finns en ramp och i A-hamnen i Åmål finns också en ramp.
  Mjölnargrund och Harehalsgrund i vattnen utanför Tössebäcks skärgård är värda att nämna.
  Sunnanå hamn utanför Mellerud är vida berömd i trollingkretsar och kallas rent av Trollingens Mecka.
  Det kan man till största delen tacka fiskeklubben Håfreströms FK och den entusiastiska ordföranden Einar Pettersen för. Det är få i trollingkretsar som är lika kända som han.
  Vid Sunnanå finns givetvis också isättningsplatser och i Vänern utanför ligger kända fiskeställen som Jeppes grund, Hjortgrund utanför Hjortens Udde, Toppgrund och Kräklingarna .
  Men se upp vid in- och utfarten till och från Sunnanå hamn. Det är inte alldeles lätt att ta sig in den smala passagen när vinden friskar i. Den som faller för frestelsen att gena till rampen till höger utanför själva hamnen och därvid går utanför sista bojen har tre stora chanser att hamna på grund.
  Megrund ligger längre ut i Dalbosjön, men kan vara värt ett besök.
  Söder om Mellerud ligger Sikhall med ett berömt vårfiske runt Gälle udde. Där finns två ramper, varav en ligger skyddad inne i viken.
  Under hösten är det området kring inloppet till Göta älv och utanför Halleberg som är mest i ropet.
  Ramper finns i Vänersborg, exempelvis vid Sanden nedanför Dalbobron.
  Nästa anhalt blir Spikens fiskeläge norr om Läckö. Där finns en ramp, att använda för dem som vill ge sig ut i vattnen runt Kållandsö. Här finns också uppskattade områden för trollare.
  Pålgrund, Klasgrund och Måken har säkert många hört talas om.
  Ännu en ramp finns vid Hörvikens Marina.
  I Hönsäters hamn vid Hällekis finns också en ramp liksom vid Källby.
  UNDER VÅREN är det här området förmodligen Vänerns mest besökta. Dagskärsgrunden och Storebanken kan vara värda besök, enligt expertisen.
  Resan runt Vänern går vidare till Mariestad. Där finns det åtminstone två ramper, en i Östra hamnen och en vid Ekuddens Camping.
  Går du ut genom Mariestadsfjärden, förbi Onsö och vidare till området mellan Dagskärsgrunden och grunden mellan Brommö och Djurö hittar du andra kända trollingvatten.
  I Sjötorp, mest känd för att det är här Göta kanal börjar ­ eller slutar? ­ finns givetvis också en ramp.
  Men vi fortsätter norrut, mot nästa ramp som finns vid Askevik. Utanför Askevik ligger kända fiskeområden som Fällbanken och Prejbådan.
  Ytterligare en bit norrut ligger Otterbäcken som bland annat har en ramp i gästhamnen.
  Ytterligare en bit norrut ligger Baggerud med en ramp som kan användas långt in på vintern. Det är strömt i området, nämligen.
  Går du norrut från Baggerud passerar du Furuhallen och Lakholmen och svänger sedan av västerut mot Sjöhällan. Där finns ett grundområde som kan vara värt att pröva.
  Ännu en ramp hittar vi i Kristinehamn. Den ligger vid gästhamnen och sjösätter du där når du den vackra Värmlandsskärgården.
  Utanför skärgården får du garanterat sällskap av andra trollare ­ som kanske utgått från Lillängshamnen eller Mörudden.
  Varvet runt Vänern är avklarat.
  
 

-------------------



-----------------------------------------------------------------